Lifesize Live! Mainstream video: 22 års väntan

Craig Malloy, VD, Lifesize
Datum: Tisdag, 30 januari, 2018

Videokonferenser har blivit vanliga och ett måste för alla företag. Lyssna på Lifesize-grundaren och VD Craig Malloy om hans 22-åriga resa och vad han har lärt sig på vägen.

Videotranskribering

Hej alla och välkomna till Lifesize Live! Live webbshowen produceras helt via Lifesize-plattformen. Jag är er värd, Julian Fields. Med mig idag är grundaren och Lifesizes VD, Craig Malloy.

Vi har tio minuter att prata om 23 år av videokonferenshistoria. Året är 1994. Vänner går på TV. Du håller på med nåt coolt.

Ja, det är intressant. När Julian bad mig att prata om 23 år av videokonferenshistoria på 10 minuter, tyckte jag att det lät som en intressant utmaning. Jag delar upp det i olika perioder. Viktiga tidsramar och innovationer som hjälpte med utvecklingen av videokonferenser som vi känner till det idag.

1994 var jag produktchef i VTEL i Austin. Det var mitt första jobb med videokommunikation. Det var en intressant tid eftersom företaget var litet och marknaden för videokommunikation var i sin linda. Det fanns tre offentliga företag: PictureTel, CLI och VTEL. Det var ute tidigt på marknaden för videokommunikation.

Så vad för videokonferens hade vi på den här tiden? Var det som i The Jetsons?

Nej. Det var värre än så. The Jetsons hade det bra. Vi pratar om video med en tiondels upplösning av vad som sändes på TV på den tiden. Det var hemskt. Låg bildfrekvens och utrustning som kostade 50 000 dollar. Det konstiga var att folk köpte dem. Antalet människor villiga att betala för det visar hur värdefull tekniken är.

Jag var produktchef för VTEL under ett par år. Användargränssnittet på dessa system var kommandotolk C, alltså "C:\_". Du var tvungen att ange koder för att ringa ett videosamtal. Jag insåg att det inte skulle bli många köpare med ett sånt gränssnitt. Men jag såg vad det kunde utvecklas till och jag ville vara med. Några medarbetare och jag lämnade VTEL och och startade företaget ViaVideo.

Vi ville ha en innovation som var en liten och billig set-top-box med ett grafiskt användargränssnitt. Kvaliteten var bättre än systemen som kostade 50 000 dollar, och de nya systemen var mycket mer tillgängliga. Mycket enklare att installera. Mycket enklare att använda. Den var mycket billigare och kostade 6000 dollar. Du behövde bara ställa den på din TV (på den tiden när set-top-boxar fanns).

Vi startade företaget 1996. Vi modellerade användargränssnittet efter den i Nintendo 64. Jag gav min son en Nintendo 64 i julklapp det året och vi letade efter en modell för vår systems GUI. Det var så vi modellerade UX. Det satte igång eran för billiga set-up-boxar. Kvaliteten var inte mycket bättre, men de var billiga och enklare att installera och använda. Det fick igång en enorm tillväxt för företaget.

När vi lanserade vår produkt så köptes ViaVideo av Polycom. De använda produkten i Polycoms distributionskanal för deras telefoner med högtalare och det var en succé.

Jag drev videoverksamheten för Polycom ett par år och vi fick med tusentals nya kunder för marknaden för videokonferenser. Med tillväxten kom konkurrenter, vilket alltid händer på teknikmarknader.

De första indikationerna för videokonferenser i HD kom mellan 1999 och 2003. Medgrundaren från ViaVideo och jag tänkte, "Nu kan vi kanske göra ett videokommunikationssystem i HD. Det vore coolt." Vi tänkte att folk kommer använda den om kvaliteten var bra nog. Vi lämnade Polycom och satte igång Lifesize strax därefter, 2003.

Nästa stora fas i branschen var videokommunikation på internet i HD. Tidigare använde vi ISDN-linjer, något ingen har hört talas om. De finns inte idag. Tekniken kom ikapp med snabbt bredband och IP-nätverk inom företag samt förbättringen av internets ryggrad.

Kvaliteten var så bra att upplösningen var bättre än på TV. Vi var ledande inom branschen för HD-innehåll. Företaget växte väldigt snabbt och lockade en ny grupp av kunder. Lifesize 1.0 köptes sen av Logitech i 2009, och det var ett trevligt resultat.

Jag lämnade videokonferensbranschen under ett par år efter det. Jag ville inte vara del av ett stort företag. Jag var mer av en entreprenör. Men sen så hände något intressant igen. Nästa tekniska transformation uppenbarades. Och det var kommunikation över molntjänsten i realtid.

Salesforce startades med idén av att ingen hårdvara behövdes, bara molnet. Om det bara fanns en liten försening i ditt CRM, så fungerade det bra. Men tekniken var inte bra nog för att hantera video och ljud i realtid. Du ser ju var det här är på väg. Den lokala infrastrukturen var på väg ut. Det var som att göra flip-telefoner när iPhone släpptes.

Leverans via molnet i realtid och videokonferenser i HD var ett komplext problem. Men det hade potentialen att lösa många problem för företag. Så jag kom tillbaka som VD för Lifesize.

Det var smärtsamt de första åren när vi återuppfann företaget. Återuppfann tekniken. Återuppfann go-to-marknaden. Återuppfann företaget, kort sagt. Vi köpte oss fria från Logitech till slut och det har varit roligt att vara oberoende igen.

Du ser var vi är idag med en molnleveransmodell med anslutna enheter. Ett företag på internet med appar för stationära datorer och för mobila enheter med enkel skalning och omgrupperingsförmåga för kunder. Det har gått 23 år men videokonferenser är mainstream nu.

Jag brukade alltid tänka, "Det kommer ske nästa år." Men inte med kommandotolk. Det skulle inte ske med ViaVideo eller Lifesize 1.0. Det visade sig, ironiskt nog, att privatanvändning av videokommunikation var det som gjorde det mainstream. Saker som Skype och FaceTime.

Folk använder denna teknik så mycket till vardags att de förväntar sig kunna göra det på jobbet också. Och det förväntar sig att det bara ska funka. Det är där vi är idag. En kundbaserad användarupplevelse som är byggd på industriell nivå, med säkerheten och tillförlitligheten som hör till, för videokommunikation.

Jag ser våra kunder som anammar vår lösning. För varje person och varje konferensrum, det förvandlar deras företag. De har bättre engagemang och förhållande bland personalen. Det är kul att se och vi är spända inför framtiden.